Jag är aldrig nöjd, och kommer aldrig bli

... eftersom jag är en stooor tänkare.
"Tänkare" med innebörd att man tänker väldigt mycket, och analyserar saker och ting. Hittar små problem, ser detaljerna i bilden och inte bara helheten. Man kan plåga sig själv hur mycket som helst bara genom att tänka för mycket... speciellt om man har tid till det.

Ibland önskar jag att jag vore en dum jävel, så att jag skulle kunna vara lycklig över det jag har, istället för att hela tiden längta efter det jag inte har. Sluta önska att jag vore mer si eller så. Reta mig på sånt jag själv gjort eller sagt, som säkerligen ingen annan lagt märke till, men som jag för stunden inbillar mig var något extremt dumt.

Sen finns det dom som inte tänker så mycket. Dom ser inte dammet på teveskärmen för att filmen är så bra. Ser inte små skillnader. Dom finner inte de fem felen på ögonblicket. Men dom är lyckliga! kanske för att dom inte sätter ribban lika högt. Lycklig över att sadeln på cykeln värmts av solen. Istället för att svära över rosten på cykelskärmen....

Jag tänkte skriva nånting om detta väldigt noga. Men nu skiter jag i det, för jag ska borsta tänderna. Kanske kommer jag stå och tänka att faan varför kan jag inte ha vitare tänder? När jag egentligen borde vara lycklig över att dom faktiskt är raka och friska.... och skapligt vita jämfört med många. Men sån är jag... evigt strävande efter något bättre, självkritisk. "Don't think twice" säger Bob Dylan, men jag är inte alltid så bra på att följa goda råd...

observera att jag talar väldigt mycket metaforer, detta handlar uppenbarligen inte om damm på teven, vita tänder eller rostiga cyklar.
Det handlar om hur sorgligt livet kan vara om man tänker för mycket, och blir till den värsta sortens kritiska analytiker.

Jag hatar mig själv för att jag är så jävla hård mot mig själv.
Hade jag inet själv varit så himla medveten om att det är mina egna tankar som skapar all ångest jag bär på, att det är jag själv... så hade detta säkerligen knäckt mig. Men jag landar alltid på båda benen... för innerst inne vet jag att jag är jävligt bra, trots allt.

Over and out.