När lyckan blir till sand
Likt en fuktig sommarvind smekte du hennes öra...
med dom vackraste orden.
och just då fanns bara hon
- den lyckligaste flickan på hela jorden.
Men lyckan den blev alltför kort
när den kallaste höstvind.. plötsligt blåste orden bort...
och en tår föll längs hennes kind.
just som hon hade lyckan i sin hand
- rann den ut mellan hennes fingrar ...
som om den var av sand.
"gråt inte nu, du ska vara stark - och inte visa svaghet.
det är okej att vara ledsen, du får vara rädd -
så länge ingen vet"
den kvällen han klädde av dig med sin blick,
den där första gången han såg dig.
då gav han dig en sådan kick...
när han sen tog dig till sig.
du var berusad av stundens hetta,
och ville avslöja din innersta lust.
men du vågade aldrig berätta...
du var rädd att kväva fågeln i din hand...
rädd att lyckan skulle bli till sand
orden han viskade den kvällen i ditt öra
så vackra... men ack så sköra.
var inget annat än en illusion
för att få dig - utan diskussion...
han förtrollade dig med sin fuktiga andedräkt...
men nu står du ensam kvar
- den heta lågan är släckt...
Han har glömt hur det var. 
Han skulle vara ditt hjärtas prins
men detta är nu allt du minns.
du blev fångad av hans dans...
lurad till romans!
men kvar finns hoppet om er
någon gång, någonstans









