Var tog magin vägen?

Medan kaffet kokade började jag lite smått plocka bort tomtar från julgranen. Plötsligt slog en konstig känsla av dåligt samvete mig. Detta året var jag inte med och klädde granen. Mamma väntade på mig för att klä den, eftersom hon vet att det alltid har vatt viktigt för mig. Men till slut kunde hon inte vänta mer, och då fick hon klä den själv.

Varför är det int lika viktigt längre? Jag vill att det ska vara det! Var tog magin vägen? Visst vill man växa upp, men inte på det sättet! Jag vill ha kvar magin.

Om det fanns ett landet ingenstans som i Peter Pan, undrar om man hade valt att stanna där? Allt är ändå så mycket roligare när man är barn. Bekymmerna är mycket mindre. Och det är tillåtet att tro på löjliga saker.

Det är skrämmande att bli vuxen. Allt det som alltid varit så självklart går sakta i bitar, och kvar finns bara minnena av den känslan. Jag är rädd att aldrig känna så igen. Tänk lyckan av att klä julgranen... aldrig mer? Så lycklig över någonting som egentligen inte är så märkvärdigt. Inte nu längre iallafall. Tyvärr...
måste man vinna 10 miljoner nu för att få känna den lyckan igen eller?
fan :(

för att avsluta med något positivt. Fan vad Johnny Depp är het! Jag smälter ;S